Vininformation

Vininformation

Katalonien består av följande vindistrikt:

D.O. Alella (560 hektar)

D.O. Ampurdán-Costa Brava (2070 hektar)

D.O. Catalunya (8690 hektar)

D.O. Conca de Barberá (5871 hektar)

D.O. Costers del Segre (4622 hektar)

D.O. Montsant (2020 hektar)

D.O. Penedes (27729 hektar)

D.O. Pla de Bages (550 hektar)

D.O.C Priorat (1650 hektar)

D.O. Tarragona (7391 hektar)

D.O. Terra Alta (9224 hektar)

Man bör väl också nämna att man som vinproducent kan välja att stå utanför sitt vindistrikt. Man är då inte tillåten att använda sig av D.O.-stämpeln på sina viner men man har större frihet att experimentera med nya druvor.

Klimatet

De katalanska druvorna odlas generellt under ett medelhavsklimat som innebär milda vintrar och varma somrar och som tillsammans med havets inverkan ger vinet en viss speciell ”medelhavskaraktär”. Men även inom Katalonien varierar odlingsförhållandena. Druvorna odlas på olika sätt i de olika distrikten, norr om Barcelona växer druvorna på mindre kullar i en viss sandig jordmån s.k. ”sauló” medan druvorna i det bergiga inlandet i Tarragona växer på terassodlingar av röd skiffer s.k. ”licorella”. Inlandet med sitt mer kontinentala klimat har också strängare vintrar och kalla nordliga vindar som påverkar druvans och slutligen vinets karaktär. Många vingårdar har en lokal kombination av dessa två klimat, ett s.k. mikroklimat som är specifikt för just det området, ibland tom för en viss vingård, och som ger unika inslag i vinet. Vilket klimat man än tillhör respekterar man alltid den traditionella produktionsprocessen men med den senaste tekniken.

 

Vinskörden

Den katalanska vinskörden sker manuellt och börjar i augusti och pågår till slutet av oktober beroende på druvans mognad.

 

Processen

Om druvorna plockats för hand, som är det vanligaste i Katalonien, är det första steget i processen att separera druvorna från stjälken. Detta görs i en speciell avstjälkningsmaskin.

Sedan extraheras druvans must genom att pressa försiktigt. Man vill få ut så mycket must som möjligt utan att förstöra kärnorna. Pressningen ger en blandning av must, druvskal, kärnor och fruktkött.

Jäsningen omvandlar mustens socker till alkohol med koldioxid och värme som biprodukter. Om jästen får obegränsad tillgång till syre förökar den sig väldigt snabbt. När jästmängden är tillräckligt stor, avbryts processen och musten förs över till ett jäskar, ofta av rostrfritt stål, där koldioxiden snabbt tränger ut allt syre. Musten blir nu till vin.

Rött vin får sin färg av druvskalen. Fruktköttet och musten är däremot färglösa. Musten måste därför jäsa tillsammans med skalen, som även innehåller många smak- och garvsyreämnen.

Jäsningen pågår tills allt socker i musten är borta – röda viner är alltså i regel torra. Även efter jäsningens slut låter somliga vinmakare vinet laka ur skalresterna (macerera) i jäskaret – för att få ut ytterligare färg- och smakämnen.

Nu är det dags att hälla av vinet från skalmassan. Vinmakaren kan hälla vinet på en ståltank – som inte ger någon karaktär – eller på ekfat av olika ålder och storlek. Oavsett vilket, sker ett visst utbyte av substanser mellan ekfatet och vinet eller reaktioner mellan ingående substanser, som gör att vinet ”harmoniseras”. I Katalonien används mest franska och amerikanska ekfat. Om vinet ska lagras på ekfat görs det i speciella luft- och temperaturkontrollerade rum ofta under jord där temperaturen är lägre. För att säkra kvaliteten på vinet organiserar varje vindistrikt periodiska kontroller där vinets akoholsats och syrahalter mäts. Det sista steget är den avslutande vinprovningen för att sensoriskt godkänna vinets kvalitet.

Den kvarvarande blandningen av skalrester kan pressas, och detta pressvin är strävare och mörkare än det självrunna vinet. Pressvinet kan blandas i det självrunna vinet för att ge mer smak och strävhet. Vinmakaren står nu med olika ståltankar eller ekfat, fyllda med vin från olika jäsningar av druvor som växt på olika platser. Han kan nu välja att blanda vin från olika druvor för att göra en s.k. ”coupaje” eller att göra ett vin på enbart en druva, s.k. ”monovarietal”.

Blandningen och jäsningen är de viktigaste faktorerna för vinets kvalitet. De flesta katalanska viner består av blandningar. De består av olika druvsorter, som är tillåtna enligt det vindistrik man tillhör.

 

Vilka sorts viner produceras i Katalonien?

Det finns ett brett utbud av olika sorters vin, allt från vitt, rosé och rött, både unga viner och fatlagrade. Det röda vinet dominerar produktionen. Här produceras också 95% av landets cava, det berömda mousserande vinet, som tillverkas enligt de metoder som används i franska Champagne.

Bland de vita vinerna hittar man viner gjorda på den lokala ”Xarello”-druvan, en av ingredienserna i den berömda cavan, och som har högre fruktsyra och alkoholhalt än andra druvsorter. Vidare finns viner gjorda på den sötare Mosacatell-druvan och viner gjorda på den kända franska Chardonnay-druvan, svenskarnas favorit inom vita viner.

Bland de röda vinerna hittar man ett relativt brett spann av druvor som är tillåtna inom sitt vindistrikt. De vanligaste är: grenache, carignan, cabernet sauvignon, tempranillo (som här kallas Ull de Lebre), merlot och syrah.

 

Hur smakar vinet?

 

D.O. Alella, norr om Barcelona producerar mest friska, torra och aromatiska vita viner, ofta med inslag av tropiska frukter.
Finns ej på systembolaget.

D.O. Penedes, söder om Barcelona, producerar, förutom cava, mestadels friska och lätta vita viner ofta med inslag av äpple, citrus och mandel.
Exempel på systembolaget: Rene Barbier Viña Augusta, nr 2670.

D.O. Montsant och D.O.Q Priorat producerar halvfylliga till fylliga kraftiga, kryddiga, smakrika röda kvalitetsviner som ofta fatlagrats och som ger smak av körsbär, blåbär och mörk choklad.
Exempel på systembolaget: Idus de Vall Lac 2004, nr 97420.

Regler för lagring

De spanska vinlagarna är instiftade så att termer som Crianza och Reserva har samma minimistandard i de olika DO-regionerna. Ekfatslagrade viner måste mogna på fat som rymmer mindre än 1 000 liter, men i praktiken använder numera alla producenter standardfat (barrica) på 225 liter, tillverkade huvudsakligen av amerikansk eller fransk ek.

Vino joven (ungt vin).
Vin framställt för att drickas ungt.
Det är också känt som Vino del Año. Instituto Nacional de Denominaciones de Origen (INDO) försöker uppmuntra till användandet av termen Joven för att ersätta Sin Crianza, vilket betyder viner som inte är ekfatslagrade eller som lagrats mindre än den lagenliga tiden för Crianza-viner. Det finns emellertid Sin Crianza-viner som lagras i tank i ett år och sedan kanske sex månader på butelj. De har inte varit i kontakt med någon ek, men de är inte heller Joven (unga viner) i ordets rätta bemärkelse. Den nuvarande lagenliga definitionen för detta vin är Con Simple Garantía de Origen, men den definitionen är för lång och diskussionen fortsätter.

Crianza.
Viner lagrade minst 24 månader varav minimum 6 månaders ekfatslagring (vissa regioner – i synnerhet Rioja – kräver minst 12 månaders fatlagring).

Reserva.
Röda viner lagrade minst 36 månader, varav minimum 12 månader på ekfat. Vita viner och roséviner lagras minst 24 månader, varav 6 månader på ekfat.

Gran Reserva.
Denna term används uteslutande för röda viner lagrade på ekfat i minst 24 månader och därefter 36 månader på butelj. Vita viner och roséviner lagras 48 månader varav minst 6 månader på ekfat. För Cava gäller minst 30 månader på flaska.

Guardar

Guardar